Det har varit väldigt mycket springa runt i förvirrade cirklar på sista tiden. Och i längden kan det vara väldigt förödande. Så jag sa till mig själv när jag väntade på bussen att jag måste stanna upp ibland. Vila hjärnan lite. För ju mer jag skyndar desto mindre hinner jag. Så jag stannade och fotade blommorna. Och när jag gjorde det så kände jag att den där irriterande vinden som stormat hela natten och som under hela morgonen varit min motvind nu helt plötsligt fick träden att låta så ljuvligt. Det prasslade så härligt och lugnande i allt det gröna som fortfarande finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar